Ska man skratta eller gråta? :)

Häromnatten vaknade jag med fruktansvärd kramp i benet. Foten var i position som på en balettdansös och det gick inte att räta ut den. Smärtan var hemsk och jag fick nästan panik innan jag ställde mig upp på golvet och tryckte ner hälen i golvet. Då gick det över. Usch! Inte kul! Vaden ömmar fortfarande så det lär ju komma fler gånger... När sambon och jag var ute på stan så haltade jag rätt friskt med bäckenont på höger sida och krempkänningar i vänster vad. Det är roligt att vara gravid ;D

En eller två gånger per år så får jag munsår med blåsor fyllda med var som gör ont och smittar. Under graviditeten så har jag åkt på detta tre gånger nu inom samma månad. Samma natt som jag vaknade av krampen i benet fick jag även munsår, precis på samma ställe där ett gammalt munsår knappt läkts än. Stora, äckliga blåsor som gör ont!

Natten efter allt detta åkte jag på feber och snoret rann i strida strömmar. Då tyckte jag oändligt synd om mig själv och tyckte att det får faktiskt räcka nu. Jag grät en skvätt över mitt elände. På morgonen dock när jag såg summan av allt elände så började jag skratta och kunde nästan inte sluta då det var så absurt alltihopa. Då kändes allt lite bättre :) Nu väntar jag på nästa graviditetskrämpa som med säkerhet kommer att dyka upp!
Trackback
RSS 2.0