gomorronsol

I helgen satte vi igång med att packa. Känns som att tiden går fortare än man tror så det känns skönt att vi kommit igång litegrann. Vi tänker försöka köra lite saker i bilen innan själva storflytten för att göra den så lätt som möjligt. Vi har ju tillträde en vecka innan vi tänkte flytta in. Det känns bra att ha gott om tid då det ju är rätt så stressigt ändå att flytta. Igår hade vi visning av lägenheten för en kvinna med hennes dotter. Dom verkade trevliga, hoppas dom tar den! Alla som vill/kan/orkar får gärna hjälpa oss med flytten. Hör av er isf :)

Idag har varit en stressig dag. Jag var med om en stressig händelse på stan som gjorde att jag inte mådde bra alls och sen råkade jag ut för en tråkig händelse på väg hem från stan. Jag kom gående över bron nära hemmet då en man som är uppenbart berusad ramlar omkull och inte kommer upp. Han kan inte stå på egna ben och jag försöker hjälpa honom. Det är inte lätt att förstå vad han säger då han sluddrar väldigt mkt men han får fram att jag ska inte ringa polisen för han vill inte till fyllecell och att han ska till centrum som ju ligger ganska långt bort från där vi är. Han vet inte var han är. Jag ringer trots detta 112 och ber att få tala med socialjouren då det är dem han vill att jag ska ringa. Jag vet inte alls hur jag ska bete mig men dom kopplar mig iaf till dem men de kan inget göra så de ringer polisen. Under tiden försöker mannen gå därifrån men ramlar och är ju nära att falla i vattnet vid sidan av bron. Jag försöker övertala honom att stanna och försöker få honom att förstå att någon ska komma och hämta honom. Jag talar om att det kan vara polisen som kommer men att jag inte vet riktigt säkert. Jag vill inte skrämma bort honom men vill heller inte ljuga för honom helt. Ingen kommer och mannen har inga vantar på sig så jag ger honom mina så att han inte ska frysa där han ibland sitter på marken, ibland lutar sig mot räcket vid bron och ibland ramlar omkull. Efter en kvart och ett ständigt dividerande med mannen om att han ska stanna på platsen (är ju livrädd att han ska drutta i vattnet eller ramla och slå i huvudet eller liknande) så ringer jag 112 igen och undrar ifall dom är på väg. Då får jag prata med en mkt otrevlig person på polisen som betedde sig på ett sätt som jag inte orkar återge här men som iaf slutade med att hon gormar att dom är på väg. Då äntligen stannar en annan person och försöker hjälpa till när mannen återigen ramlar när han försöker bege sig därifrån. Vid det här laget är jag gråtfärdig och jag är så glad att den här kvinnan stannade. Hon var mkt vettig och pratade lugnt med mannen på samma sätt som jag gjort länge. Mannen uppträdde iaf inte otäckt eller aggressivt. Jag kände att han var på väg att brusa upp flera gånger men det blev inget mer. Skönt det! Efter många om och men så kom iaf polisen och han följde snällt med dem när det väl kom till kritan. Han var välkänd hos dem för de kallade honom vid namn. Efter detta rusade jag hem för jag höll på att förfrysa fingrarna och var nog lite i chock för jag kom bara innanför dörren så sprutade tårarna och sambon fick sitta och krama mig en bra stund. Spänningarna släppte efter att under en halvtimme ha försökt hindra mannen från att slå ihjäl sig. Det kändes som en timme minst!! Jag var mest arg på polisen som var hemskt otrevlig i telefonen. Tur att sambon var hemma! :)

Nu ska jag sova *zzzzzzzzzzzzz*